Tio skäl till att bli mer retro

Georg Riedel – Fattig bonddräng

Såg ni på Astrids begravning, gjorde ni det? Av alla låtar jag vill ska ljuda på min begravning är det här den viktigaste. Astrid, gud ska veta att jag beundrar dig. Hela vägen till månen.

Sandie Shaw – Jeane

Ja, det här är ju egentligen som att svära i kyrkan, men jag kan inte hjälpa att jag föredrar hennes version. ”I´m tired of walking these streets”. Ett tonårsanthem skriven av världens bästa Steven Patrick.

The Crystals – He´s a rebel

James Dean. Det är det enda ni behöver veta.
Och att Phil Spector står som producent.

Bruce Springsteen – Quarter to three (live at Hammersmiths odeon)

Jaja, det är alltid ett jävla gnäll på mig om att ha ihjäl all gubbighet och heterorock.
Men allvarligt; det här är fullständigt galet. Så långt ifrån BOOOOOOORN IN THE YYYUEESAYYY man kan komma. Klä er i mössa för fan.

Arto Lindsay and the Ambitious lovers – Let´s be adult

Det här är sex som det lät på 1980-talet. Knäppt.

Tommy Körberg – Judy min vän

Så den där trumpeten. Och trummorna. Alla tiders finaste schlager. Och en låt som är där uppe med TTAs 25 years and still running, Pete´s Fuck forever och Savages I´m loosing you.

Scotch – Disco band

Vad det nu är som skapar ljuden i den här italo-dängan har jag ingen aning om. Jag skiter faktiskt i det. Sången låter som Scatmans farsa, men för fan: gå på ett friskis och svettis-pass, klä er i rosa track suit och dröm om någonting annat än att Rolling Stones för miljonte gången är ute på turné.

The Elgins – heaven must have sent you

Får man bara vara lycklig? Vara sådär motown-lätt? Dansa i daggigt gräs, och le snett?
Snälla, säg att jag får.

Simple Minds – Theme for great cities

Asfalt. Bladerunner. Vinter. Du mår skit.

The Buzzcocks – Why Can´t I touch it?

Om det är någon dumdristig själ som fortfarande lyssnar på Niccokick så sluta omedelbums.
Det här är skiten. Det här är skarven mellan det fula och det fina. Det här är ”is so real I can´t feel it”.