Loose fur - Born in the USA again

För många kockar gör inte soppan god, eller vad är det man säger.
Sätt Jeff Tweedy, Jim O'Rourke, Glenn Kotche i en studio och låt dom bevisa det.
Låt dom sjunga det.

Sån där storslagen lo-fi-musik där instrumenten får för stor plats.
Sån där storslagen singer-songwriter-musik där allt ska vara så jävla perfekt.

Men det blir det inte. Det blir det aldrig.

Kommer ni ihåg den där matchen när Sverige spelade mot Turkiet i EM 2004 och lagen nickade nickar till varandra, åtta gånger i sidled. Innan Lars Lagerbäck bytte in Magnus "Turbo" Svensson, för att som man säger, förstärka offensivt.

Kommer ni ihåg Arsenal i början av 90-talet och hur Tony Adams sträckta arm mot skyn, signalerande för offside, symboliserade, personifierade, det där engelska England som hur mycket solen än sken (inte för att den gjorde det) likt förbannat fick oss att sitta inne varenda tippextra-lördag, i flera hundra år för drömmarna om 13 rätt.

Och hur regnet öste ner som spikar på fönsterkarmarna. Hur solen sken.
Hur matcherna på SVT text-tv sida 377 blev röda. Och hur varenda pling i rutan uteblev.

Jag hade hellre åkt tillbaka dit och upplevt varenda sådan lördag igen.
Hellre sett Sverige - Turkiet i repris.
Än att lyssna på den här skivan en gång till.

För att den är så jävla tråkig.
Så jävla gubbig.
Så jävla tråkig.

Betyg: 1 av 5.

Titta hellre på:
Sheffield Wednesday - Arsenal
Sverige - Turkiet
Schweiz - Ukraina