Paris Hilton - Stars are blind

Att skriva en recension handlar i mer eller mindre utsträckning om att bekänna saker.
Som i religion.
Men där konfirmanden lipar och säger förlåt, förlåt, jag drack en kvarting sprit igår.
Lipar recensenten och säger, jag drack en kvarting sprit igår men kom igen då och håll med.
Jag kan inte precis påstå att jag lipar nu. Inte heller drack jag en kvarting sprit igår.
Men det är ändå en jävla bekännelse.

Jag har kommit på mig själv med att tycka om en sån där låt som man egentligen inte borde tycka om.
För att den inte säger någonting om vem man är, eller om vad man gör här.
Och plötsligt, som med en käftsmäll, faller alla teorier om popmusik man byggt upp, sömnlösa nätter igenom, till att förklara allt som rör sig i den galax av rastlöshet och rotlöshet som breder ut sig under varje lapptäcke och under varje dunkudde på varje säng man någonsin lagt sig för att somna i; som man reser till så fort ögonen sluts, och som man på intet sätt tycker om men som man hur som helst är för svag för att ta sig bort ifrån. Och alla kläder man köpt för att passa in, dom ligger i en hög på golvet nu. Skrynkliga och smutsiga.

Eller för att uttrycka det mer modernt; det är en sån låt man inte skulle vilja ha överst på sin Last.fm-lista.
Hur bra den än är.
För att hon som sjunger, i och för sig är bland det coolaste vi har 2006.
Men ändå, och ni fattar säkert:

Paris Hilton.

Paris Hilton - Stars are blind

Det är den bästa fejkreaggen jag hört på tre tusen år.
Det är nämligen inte ens fejk.
Som minus plus minus blir plus kan ingenting Paris Hilton någonsin nuddar vid bli annat än någonting som också, väldigt äkta, skildrar vem hon är. Något som i sig inte behöver vara äkta.
Ett studium av plast, kalla det vad ni vill.

Det hade kunnat bli hur fel som helst.
Det borde ha blivit hur fel som helst.
Ett sånt där jävla fel som får folk att ta livet av sig.
Som när Britney Spears fick för sig att bli skådespelerska.
Som när David Hasselhoff fick för sig att rädda världen; och sjöng Freedom på muren i Berlin.

And it goes like this:
Blond blondin, porrskådis och världshistoriens största bimbo får för sig att spela in storyn om sitt liv i en sann UB40-dänga.
I 100 fall av 100 blir allt sånt där alldeles jävla värdelöst.
Så tacka gudarna för ett 101:a fall.
Ibland händer saker som inga förstår. Som allra minst är logiska.
Som atomklyvningar och sånt.
Som när Paris Hilton spelade in det här. Stars are blind.
Och sjöng:

"I don't mind spending some time
Just hanging here with you
Cuz I don't find too many guys
That treat me like you do"

Såna där låtrader som kommer klistras in på varje skunkares presentation, under 14 bast.
14 jordsnurr.
Under såna där digitalkamerafoton som varje skunkare under 14 bast tar på sig själva.
Stirrande in i kameran och frenetiskt posande med läpparna.
Som ett: "man lever bara en gång", men vad gör jag här?
Sånt som i 102 fall av 102 leder till: sprit, sprit, grannens hembränt och en sån där förlora oskulden-hets, som får varje skunkare på 14 och ett halft bast att känna igen sig i Kids så till den milda grad att dom vid 14 och ett halft bast och en dag går till skolsystern och frågar vad AIDS är för nåt.

"Vad är AIDS för nåt?"

Paris Hilton är en av dom.

Och det här är helt jävla genialiskt.

Det tar bara 38 sekunder innan jag börjar tycka om henne på riktigt.
Och hur kan man egentligen hata Paris Hilton? För att hon är bimbo? Pfft.
Det är som att hata en 5-åring för att han har skor med kardborreband.

När hon dessutom sjunger "maybe I'm perfect for you" så är det med sådan brist på självinsikt att det till synes kan tas för en mycket utstuderad självironi. Som att Paris Hilton står med näsan i vädret och skrattar åt oss nu. Men det gör hon inte. Hon är för dum för det. Hon är ju bruden utan självinsikt och hur skulle det ens gå att ro en sådan självironi i hamn.

No, no, hon sjunger dom där raderna som en guldfisk simmande i Nina Simones bröst. Med själen av en kvinnlig Barry White. Som om varje ord verkligen är storyn om hennes liv. Som om hon verkligen menar det. Och nu är det upp till oss att haja det.

Så haja då.
Stars are blind är allt vi behöver veta om Paris Hilton.
Vem hon är och vad hon gör där.

Och kanske kan det rädda någon.
Om inte en konfirmand på bakfyllan.
Om inte en skunkare på 14 jordsnurr.
Så i alla fall en pojke med kardborreskor.
Och kanske i något fall av 103; en recensent med kvartingen i sin hand.

Lyssna även på:
Britney Spears - Toxic
Annie - Heartbeats
Eric Donaldson - Cherry oh baby