Vad hände?

Haha.

I två år, kanske tre (?) har jag suttit på en stubbe i en skog vid en sjö och låtit er ta för er. Jag har låtit er välja och vraka. Musikjournalistiken att visa stake; visa kuk. Men ingenting hände. Jag satt och väntade och ingen tog någonsin sin chans. Jag såg förlegade så kallade musikjournalister vandra fram och tillbaka mellan vad de ville tycka var coolt och vad de ansåg coolt.

Till exempel, och på nära håll desstuom.. jag såg Andres Lokko skriva en krönika om vad han ansåg, vad han kommit fram till, berörde honom. Men han var likgiltig till det han skrev. Han brydde sig inte. Han hade brunnit ut.

Det finns en hel del kukar inom musikjournalismen, men det finns ingen som har stånd. Det finns ingen som har stånd. Det finns ingen som på riktigt har stånd.