The Elected - Sun Sun Sun

Jag lyssnar mycket på Tchaijkovski, these days.
Och det här är inte samma sak.

En gång när jag var 17 bast för 15:e året i rad och The Shins och Fruit Bas och Iron & Wine hade släppt låtar ungefär i samma tidsintervall gjorde jag en blandskiva till en tjej i samma klass, som hade poplugg och sånt, och några dagar senare fyllde farsan år, så jag brände samma skiva till honom, och tjejen i samma klass sa att skivan var skitbra och köpte upp halva Sub Pop Records efter det; trimmade luggen, och allt blev bara tragiskt och pinsamt och några veckor senare flyttade jag till Manchester och några veckor efter det kom hon dit och hälsade på med ett blandband fullproppat med Mazzy star, och jag tackade och sa yeh, yeh, yeh, för så kan det gå med popflickor och poppojkar när dom gräver ner sig i något dom tror kan ta dom någonstans, men i själva verket bara får dom att stå kvar på samma plats och snurra på armarna, en sommar till.

Sen ringde farsan och jag frågade farsan; farsan gillar du skivan jag gav dig, ey?

Och han svarade att alla låtarna lät likadant och det var en av de hårdaste dissarna jag fått, och jag tror inte han insåg det, bara skrattade som om han hade kommit på någonting, sant, och till slut fattade jag att det nästan var sant och jag kom på hur alla kineser i Kina såg likadana ut när man inte var van och, yes; det var dags för mig att gå, och jag gick..

..till Madchester och började lyssna på Shaun Ryder-musik och Stone Roses och sommrarna med Apples in stereo, oh; Neutral Milk Hotel, Saturday looks good to me, Galaxie 500, Aztec Cameras, & Elephant-singlar var ljusår iväg, och jag blev 18 år, 19 år, 20 år, 21 år, 22 år, 23 år, 45 år, och lärde mig säga FUCK OFF FUCKING CUNT, och liknande. Med YORKSHIRE-dialekt.

Sen blev jag rånad, på vägen hem en natt; med kniv, och en vår släppte Radio Dept. "Lesser matters", och sen blev jag rånad igen och åkte till Indien, och i Indien tog polisen mig för att jag satt på golvet i ett tåg, och jag fick betala 600 rupies men egentligen kändes som att jag sög av dom, och plötsligt blev jag lika ensam som alla popluggar kände sig, och sommaren efter släppte Håkan Hellström "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och en sommar släppte U.N.P.O.C. "5th Column" och en sommar släppte Magic Numbers en låt som hette "Wheels on fire", och jag åkte till Thailand och blev spöad av fem poliser i en ring, yes it's true, yes it's true och sen släppte The Elected "Sun Sun Sun", och det är här vi sitter nu.

"I didn't get what I want
So I just took what wanted me"

Som en enda stor Sub Pop Records-familj, och jag är 17 år igen och allt jag ser är också 17 år och det finns några tecknade karikatyrern i Jyllands-posten (check it out, check it out!!) med bleka popluggar och väldigt smala lår; nästan av, och alla 17-åringar goes "AWWWWWH!!! - Vi borde döda han som ritade teckningarna, vi borde döda Danmark, men hallå!!! Och, something is rotten in the state of Denmark, isn't it? Att någon kunde veta något sånt ör 2000 år sedan. Det kanske är hans barnbarnsbarn. Sen skrattar vi. Det är nog så. Shakespeare, han som skrev i Bibeln, you know." Och vi vet, yes we know.

"It was love" är nog bättre än "Wheels on fire", förra årets bästa sötpopslåt.
"It was love" är en av de bästa sötpopslåt jag hört.
En av de bästa Sub Pop Records-låtar jag hört.
Haha, vilken jävla låt.
Nästan för söt.
Jag vet hur den är, yes; HUR.
Den kom bara ett år för sent för att komma med som soundtrack till Garden State.
Ni vet scenen när dom står på flygplatsen och ska säga hej då.
Och han är lika blyg som förut.
Och dom här låtraderna rullar ut som SMS-inlägg på Debatt i SVT.
Låtraderna:

"And the truth was I was just scared for you
But for me, that's the way that it comes
You'd gotten used to me and my awful tongue
But god, didn't we have some fun?"

Den kom bara ett år för sent, annars hade alla vetat precis hur den är.
Precis som att Gary Jules "Mad world" blev Donnie Darko.
Precis på samma sätt är It was love Garden State.
Nästan för söt.
Men ändå.
Som att man vill att Eminem ska komma in med en motorsåg och sjunga GAYS, GAYS, GAYS, GAYS, GAYS, GAYS.
Men ändå.
Som att höra The Shins New slang och att i några dagar tro att det är en sån låt som inte går att tröttna på. Sen på dag tre; EY, BYT LÅT!
Men det här är bara dag två.
Och popen behöver inte bli äldre än ett enda danssteg.
Så jag dansar väl.
Och byter låt till DID ME GOOD: och det är också en jävla låt.
Efter 1:30 tar sångaren tag i mikrofonen med lite mer skägg, lite mera The Band-skägg, och för första och sista gången på hela skivan verkar mespopsleenden släppa och förvandlas till hårda läppar och spott och lite ilska, mespopskör, och piano, en elorgel som skenar iväg (1:54) a la Like a rolling stone-orgeln och precis då blir det ett klimax för hela skivan och sångaren har precis sjungit SO COME BACK, och alla som önskat lite mer saliv och blod istället för rödvinsfläckar på Fred Perry-tröjor borde lyssna på det där, och efter det ställer sig sångaren med ena benet framför det andra och vaggar med hela kroppen fram och tillbaka mot mikrofonen och sjunger AND DO ME GOOD, AND DO ME GOOD, AND DO ME GOOD, som när Bob Dylan sjunger AND IT'S A HARD; AND IT'S A HARD; AND IT'S A HARD, och aldrig verkar få tummen ur, och 'vi kan vänta uppe till vi ser solen'-drömmar för vi är 17 år, and we're lovin' it.

Efter det tänder skivan till ett tag och i "THE BANK OF TRUST" blir det till och med lite ursinnigt, lite Conor Oberst-ursinne och rastlöshet; yes; "It's just that I feel stuck in this American town".

Efter det dör skivan och lägger sig i fosterställning och sjunger en låt om en tjej som heter "Desiree", som känns nästan töntigare än när Belle and Sebastian gjorde "Lord Anthony", eller när Håkan gjorde "Vaggvisa för flyktbenägna", och det är en flöjt i bakgrunden, är det det? Och jag undrar om hela gitarren och halva melodin från Bright Eyes "First day of my life" och det är hur som helst väldigt mycket Sub Pop Records och ändå rätt så sött, och det är kanske för sött men who cares, det är ju just nu och jag ska inte spela in några blandskivor till farsan eller flickan i min förra klass igen, bara för att historien kommer upprepa sig.

Och jag är 17 år än, igen, haha; det är svårt att kunna med.

FUCK YOU, FUCKING CUNT;
Jag ska lyssna på Tchaijkovski igen, odla skägg, och färga håret GRÅTT.

"And it's true, I don't remember you
But I believe you if you say that we met
I get confused
Nights, i've been wondering
I thought I was already dead"

För imorgon är en annan dag. Och jag kommer fortfarande inte veta vad sångaren i bandet heter, men hey, it's pop!

Betyg: 4 av 5.

Lyssna också på:
Elliott Smith - Memory lane
Belle and Sebastian - We rule the school (låt)
Bright Eyes - It's morning I'm wide awake
Hefner - Don't flake out on me (låt)